Busstrafikens Värld

Jag har följt en hel del serier genom åren på TV och eller via DVD-boxar/Stream. Det finns ju en hel del minst sagt och i en mängd olika genrer. Jag är väldigt svag för Polisiära serier varför jag plöjt igenom både Beck & Wallander samt Johan Falk-serierna. Iofs, dessa kanske är svåra att klassa som serier i dess egentliga mening utan drar mer åt filmhållet. Talar vi rena tv-serier så är ju action/Drama något jag gillar varför både Prison Break & Sons Of Anarchy enligt mig är rysligt bra. Få serier har fått mig klistrad så som SoA. 

Det var en tid då jag var nere i en svacka och i brist på annat satt jag och slö-scrollade på Netflix och fick syn på SoA. Jag hade väl hört talas om den tidigare men aldrig tagit mig tid att kika. Nåväl, jag har ju alltid varit intresserad av MC-världen(misstolka mig inte nu!) och vad är det här, en serie som berör just detta? Så jag gav det en chans.

Efter två avsnitt var jag fast och jag plöjde typ en säsong första kvällen. Jävlar vad bra den var.

Men det finns ju annat än action, och dagens inlägg ämnar lyfta en annan typ av serie, nämligen den såkallade Sitcom. Kortfattat är sitcom en ihopskrivning av situationskomedi och handlar oftast om en grupp fasta karraktärer i en fast miljö. Vardagliga situationer varvas med en stor portion humor.

Till mina favoriter i denna katergori hittar vi ju 90-tals serien Fresh Prince med Will Smith i en av huvudrollerna samt såklart Seinfeld och 2 1/2 men. Men förutom detta så finns det annan serie som ligger mig varmt om hjärtat: The Golden Girls. Serien producerades av Susan Harris och i huvudrollerna ser vid Bea Arthur som Dorothy Zbornak, en sarkastik frånskild lärarina från New York som allt för ofta för besök av sin värdelösa ex-man Stanley.

Vi hittar vidare Rue McClanahan som Blanche Devereaux, en änka och charmig sydstats dam som gärna använder karlar för att förneka faktumet att hon är äldre än vad hon vill tro.

Vidare hittar vi Betty White som spelar Rose Nylund, en svenskättad naiv och korkad änka som har rötter från den fiktiva staden St: Olaf i Minnesota.

Dessa tre damer får snart sällskap av Estelle Getty som porträtterar Sophia Petrillo. Sophia är Dorothys mamma och har rötter från Sicillien vilket hon återkommande påtalar. Hon kan å ena sidan verka fullkomligt borta men gör oftast en poäng genom sina historier från förr och genom cynism och list.

Serien går ut på att dessa fyra damer hamnar under samma tak hemma hos Blanche(de övriga blir inneboende) och vi får sedan följa dem genom deras galna upptåg och spretande liv. Vad händer när man sätter en sarkastisk dam, en smått översexualiserad dam, en naiv och aningen blåst dam samt en äldre dam kraftigt färgad av cynism och list tillsammans? Jo det blir rejält med humor och skratt blandat med situationer vi alla på sätt och vis kan relatera till.

Vad är det då som gör att Golden Girls sticker ut? Det finns väl många liknande serier med samma andemening? Jag skulle vilja säga att det som gör den här serien så bra är just att trots alla plumpa skämt och överdrivna sidor så lyckas man ändå ha en röd tråd genom avsnitten. Det finns alltid en osagd viktig poäng och det är nog just att man kan relatera till den röda tråden som gör det hela så bra. Dessutom består mycket av seriens humor inte i verbala skämt(även om det finns mycket av den varan) utan många situationer blir sådär riktigt bra endast genom hur dessa damer skickar blickar till varann. Kroppspråket i denna serie är otroligt bra och man lyckas genom detta sätta fingret på något speciellt. Jag har fölt både 2 1/2 men, Big Bang Theory och Seinfeld, men jag skulle nog säga att Golden Girls(Eller Pantertanter på Svenska) lyckas bäst med detta.

Det kanske i vissas ögon kan verka märkligt hur en kille kan gilla den här typen av serier, men jag struntar i normer och bestämda osagda regler. Serier är riktigt bra och var och en av oss kan relatera till situationer som uppstår. Även vi killar. Det är nog därför den är så bra.

Så har ni tråkigt och söker ett eller snarare många skratt antingen i er ensamhet eller med er partner så rekomenderar jag starkt att plöja igenom serien. 180 avsnitt blev det totalt och den spelades in mellan 1985-1992 av NBC och med Susan Harris som producent. Genom serien dyker flera gästspelare in, bland annat dyker självaste Burt Reynolds upp i ett avsnitt.

Serien är dock rätt svår att få tag på men Discshop/Cd On brukar ha boxarna.

Även om jag som sagt bara älskar lite mer action-kantade serier är det ibland skönt att bara sjunka tillbaka och dra på smilbanden till Rose alla historier om St Olaf, Dorothys sarkastiska blickar och snabba punchlines samt Sophias listiga storys(Picture This!) där det alltid finns en slug men klok mening inbakad. Och det är som oftast runt köksbordet i sällskap av en cheesecake som de samlas och pratar. Underbart säger jag!